tisdag 19 maj 2009

Mormorsrutor


Tänkte mig en vacker filt. En i rosors färger. Ett hav av blomblad att lägga över min vackra lekamen. Jag ville utvecklas. Jag ville bli bättre. Jag lärde mig virka mormorsrutor. Jag köpte garn, virknål, satt och tragglade. Och visst, att virka skiten är inte så svårt, det är till och med avkopplande på ett såntdär uråldrigt sätt, jag riktigt känner historiens vingslag och urmödrars lott där jag sitter framför elden i min stuga medans natten sänker sig utanför. Ooooops, snarare att jag sitter i min slitna fåtölj framför House medan Kalleball kämpar med att lägga kidsen och att det utanför dundrar förbi långtradare. Och att jag inser att det är dags att fästa trådar igen och det är så tråkigt att jag riktigt försmäktar i min fåtölj.

Och jag tänkte, jo, jag tänkte, att det skulle bli en stor vacker filt, en underbar filt av ull att värma min frusna kropp om vintern. En filt som alla skulle beundra och säga ohhh och ahhh om. Och de skulle säga, att - Systeryster! Hur orkade du?! Vilket jobb! Vad underbart vacker!

Verkligheten är dock denna, att efter fjorton mormorsrutor är jag glad om det blir en sabla näsduk.

1 kommentar: