fredag 10 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
Uppiffat fönster
Okej, jag ska erkänna, jag rer inte ut att fota mot ett fönster helt enkelt, men jag har gjort ett försök. Kalleball satte upp en hylla i köksfönstret igår och jag rasslade fram lite saker att damma bums- förstås. Det blir lite mindre ljusinsläpp men så får det bli.
Bakdag
Vad gömmer sig månne under dessa dukar? 
Jo, två degar till ett rejält bullbak!
Till min hjälp fanns två hjälpredor som knådade och kavlade!
Det blev kanelbullar och vaniljbullar... yummie
och parisebullar, fast här utan smör och socker förstås.
Jo, två degar till ett rejält bullbak!Till min hjälp fanns två hjälpredor som knådade och kavlade!
Det blev kanelbullar och vaniljbullar... yummie
och parisebullar, fast här utan smör och socker förstås.
Virkade handdukar
Blev så förtjust i de här virkade handdukarna när jag var på Erikshjälpen en snabb sväng idag. 35 kronor. Det hade dock varit en sisådär hundra ggr roligare om jag virkat dom själv... Återkommer om ett halvår när jag snörpt ihop ett par med stolt bildbevis! :-)
tisdag 7 juli 2009
Mina loppisfynd
Här är en bild på lamporna jag köpte häromdagen på loppisen i Kråkshult. Båda för 60 kr, inte ett superfynd men de är jättesöta tycker jag!söndag 5 juli 2009
Loppisrunda idag
Idag har jag och en väninna varit på loppisrunda. Vi började i Kråkshult utanför Mariannelund- en underbar antik och loppisaffär som drivs av tyskar i en gammal affär. Antikaffären är full av saker, både av antik och loppiskaraktär, där är städat, prydligt och priserna är riktigt vettiga, dvs halvdana saker fyndas till mycket bra priser och lite finare sorter kostar det de ska kosta och är ej i överprisklassen. Hittade två jättesöta lampor, återkommer med bild imorgon.
Turen gick sedan till Karlstorp men den loppisen var verkligen inget att ha. Hua. In i bilen igen. Alseda bjöd på loppis i bygdegården, inte den heller var ngt att ha. Ytterligare en loppis i samma by stannade vi till vid. En privatperson hade kastat ut grejor i ett hemsnickrat "tält" och sålde lite gamla leksaker, kläder och annan bråte som de hittat i gömmorna. Tja.. mest skit faktiskt men sonen fyndade en kartong plastleksaker för en tjuga. Han har strålat hela dagen.
Häromdagen var jag på en loppis i Fagerhult. Det måste vara den sämsta loppisen i södra Sverige. Skitigt, äckligt, söndriga saker i drivor och inte en grej jag hade velat haft, ens gratis. Åk inte dit, vad ni än gör folks! Hemsidan förvrider sanningen, en aning... http://www.fagerang.se/loppis.htm
Dålig skörd i dag blev det. Och tur var väl det.
Är så ohyggligt sugen på att öppna loppis själv bara… :-) Jag har såna planer!! Den som lever får se!
Turen gick sedan till Karlstorp men den loppisen var verkligen inget att ha. Hua. In i bilen igen. Alseda bjöd på loppis i bygdegården, inte den heller var ngt att ha. Ytterligare en loppis i samma by stannade vi till vid. En privatperson hade kastat ut grejor i ett hemsnickrat "tält" och sålde lite gamla leksaker, kläder och annan bråte som de hittat i gömmorna. Tja.. mest skit faktiskt men sonen fyndade en kartong plastleksaker för en tjuga. Han har strålat hela dagen.
Häromdagen var jag på en loppis i Fagerhult. Det måste vara den sämsta loppisen i södra Sverige. Skitigt, äckligt, söndriga saker i drivor och inte en grej jag hade velat haft, ens gratis. Åk inte dit, vad ni än gör folks! Hemsidan förvrider sanningen, en aning... http://www.fagerang.se/loppis.htm
Dålig skörd i dag blev det. Och tur var väl det.
Är så ohyggligt sugen på att öppna loppis själv bara… :-) Jag har såna planer!! Den som lever får se!
lördag 4 juli 2009
Lantliv har gjort reportage om vårt hus!!!
Lantliv har varit här och gjort ett reportage om oss! Läs texten här (eller köp tidningen nu!):
Solen lyser in genom de dåligt isolerade 2-glasfönstrena som är original från det charmiga huset från 1930. Man ser fläckar från barnens fingrar och mun avteckna sig, som ett stilleben över den tid som flytt, på glasen. Här bor Systeryster, en nyutbildad lärare utan jobb och Kalleball, industriarbetare, med deras två barn Snutteplutte och Fiaskurken. Huset vi besöker är beläget på Småländska Höglandet i en charmig liten by.
- Byn är underbar, säger Kalleball, här har alla koll på vad man gör och säger, alla är släkt med alla vilket skapar en fantastisk gemenskap för alla som har bott här i hela sina liv. Som nyinflyttad är många intresserade att stifta bekantskap med en, och på så sätt sprids vilka vi är i byn.
De har precis visat oss in i huset och vi har möts av en välkomnande hall, med svagt gulmålad panel och ett hav av skor som ligger smakfullt utplacerade i en konstfull hög. Familjens alla koftor, tröjor och jackor hänger upphängda på billiga IKEA-krokar och kepsar, skräp och annat ligger i en trasig vit tyghylla vars kanter vittnar om att den använts i flera år utan att tvättats.
- Varje detalj i huset, varje möbel, har en egen berättelse, säger Systeryster. Jag älskar mina saker, och jag köper aldrig något man inte får använda. Det här är inget utställningshus.
Vi går in i köket, husets hjärta, och Kalleballe berättar stolt över IKEA-skåpen han egenhändigt har skruvat ihop. Han berättar om de sneda väggarna, hur han löste det med kvartsstavar som målats vita, om hur han och bästisen satte upp det vackra kaklet, som egentligen var avsett för golv, förstod de senare, om hur han skarvade ihop bänkskivorna så det nästan inte syntes och han berättar stolt om en stor femtiotalsradio utan sladd som tronar på en vitmålad platsbyggd bänkkomplex som luktar svagt av ej tillräckligt ursköljda mjölkpaket.
- Vi hittade radion hemma hos Systerysters mamma, förklarar han. Den drivs av 10 st stora batterier som vi byter en gång per månad ungefär.
Trägolvet är gråmålat och pryds av kattmat som ligger utspritt i ett hörn av köket. Katterna är husets enda husdjur och skapar hög mysfaktor. Hår i soffan, i munnen, på kläderna och i smöret fördjupar den lantliga idyllen. I anslutning till köket finns matrummet. Där tronar den kraftigt osköna kökssoffan Systeryster köpte på rejält överpris på Blocket. Den är numera ommålad vit, så ock köksbordet och stolarna. Systeryster har själv målat möblerna enligt stilen chabby chic och har gått fram hårt med slippapper. En pittoresk detalj är de vackra rinningarna av överflödig färg som man kan se lite här och var.
I vardagsrummet finner vi soffor får förra årtiondet, bruna, med en plastbeläggning som kändes så bra då. En ruggig matta sväljer damm, smulor, katthår och annat under det stabila bordet. En nött och sliten fåtölj har klämts in och är den populäraste tevesittplatsen, även den ett svindyrt blocketfynd. Teven har paret hittat hos Systerysters mamma och är en nätt men djup historia som förstärker torpkänslan. Teven är placerad på ytterligare en IKEA-pjäs som inte heller passar in riktigt.
Badrummet är stort och väl tilltaget. Skåpsinredningen är av furu, det stora skåpet av ek, sittplatsen av mörkt trä och övriga skåp och trådbackar av billig laminat. Man kan känna en kraftig lukt av kattoalett och bajs under det lyxiga bubbelbadet, känslan av lantliv har Systeryster verkligen fångat här. Hår på handfatet och på golvet och kalkavlagringar i duschen skapar en bebodd atmosfär som på pricken fångar upp sommarstugekänslan.
Genom badrummet leds vi ut i den vackra anlagda trädgården. Här trängs kirskål med barnens leksaker och slitna utemöbler bjuder in till en stilla stund under den väldiga lönnen. Flugorna dansar glatt runt våra ansikten när vi går runt huset och njuter av naturliga rabatter av vilt växande blomster som inte tuktats särskilt hårt. Kalleball är noga med att hålla gräset ganska kort i mossan, annars är deras livsfilosofi att låta blommorna växa som de vill.
Vi slår oss ner under lönnen medan barnen bråkar kärleksfullt genom att försöka få ner varandra på studsmattan. Systeryster bär ut en bricka med Bob-saft och barnens chokladbollar som smakar ljuvligt, trots att paret är lite oroliga över om barnens förkylda näsor skapat bieffekter i de retrorätta skapelserna.
Jag älskar loppis och secondhand, förklarar Systeryster, men minns en tid i hennes liv då hon inte gjorde det. Jag slängde två kaffekoppar av Stig Lindberg, specialutgåvor, förklarar hon glatt. Och några andra verkliga rariteter som hon fått av hennes mormor. Just nu samlar jag på serviser och berättar om det senaste fyndet hon gjorde. Servisen är en vacker Rörstrand och trängs i skåpen med andra serviser som hon mycket sällan använder och som heller inte går att diska i maskin.
- Ja varför ska man lägga på pengar på semestrar, kläder till barnen eller färg till huset för, när man kan få så här fina serviser att ställa i skåpet, undrar Kalleball, och rycker på axlarna och ler förnöjt. Han lutar sig tillbaka i den kvidande utemöbeln och tar en klunk kaffe och låter ögonen vandra över den charmigt flagnande färgen på huset och de vindpinade vindskivorna. Vi tackar för besöket och lovar att återkomma snart med ett reportage om husets lika förtjusande övervåning.
Solen lyser in genom de dåligt isolerade 2-glasfönstrena som är original från det charmiga huset från 1930. Man ser fläckar från barnens fingrar och mun avteckna sig, som ett stilleben över den tid som flytt, på glasen. Här bor Systeryster, en nyutbildad lärare utan jobb och Kalleball, industriarbetare, med deras två barn Snutteplutte och Fiaskurken. Huset vi besöker är beläget på Småländska Höglandet i en charmig liten by.
- Byn är underbar, säger Kalleball, här har alla koll på vad man gör och säger, alla är släkt med alla vilket skapar en fantastisk gemenskap för alla som har bott här i hela sina liv. Som nyinflyttad är många intresserade att stifta bekantskap med en, och på så sätt sprids vilka vi är i byn.
De har precis visat oss in i huset och vi har möts av en välkomnande hall, med svagt gulmålad panel och ett hav av skor som ligger smakfullt utplacerade i en konstfull hög. Familjens alla koftor, tröjor och jackor hänger upphängda på billiga IKEA-krokar och kepsar, skräp och annat ligger i en trasig vit tyghylla vars kanter vittnar om att den använts i flera år utan att tvättats.
- Varje detalj i huset, varje möbel, har en egen berättelse, säger Systeryster. Jag älskar mina saker, och jag köper aldrig något man inte får använda. Det här är inget utställningshus.
Vi går in i köket, husets hjärta, och Kalleballe berättar stolt över IKEA-skåpen han egenhändigt har skruvat ihop. Han berättar om de sneda väggarna, hur han löste det med kvartsstavar som målats vita, om hur han och bästisen satte upp det vackra kaklet, som egentligen var avsett för golv, förstod de senare, om hur han skarvade ihop bänkskivorna så det nästan inte syntes och han berättar stolt om en stor femtiotalsradio utan sladd som tronar på en vitmålad platsbyggd bänkkomplex som luktar svagt av ej tillräckligt ursköljda mjölkpaket.
- Vi hittade radion hemma hos Systerysters mamma, förklarar han. Den drivs av 10 st stora batterier som vi byter en gång per månad ungefär.
Trägolvet är gråmålat och pryds av kattmat som ligger utspritt i ett hörn av köket. Katterna är husets enda husdjur och skapar hög mysfaktor. Hår i soffan, i munnen, på kläderna och i smöret fördjupar den lantliga idyllen. I anslutning till köket finns matrummet. Där tronar den kraftigt osköna kökssoffan Systeryster köpte på rejält överpris på Blocket. Den är numera ommålad vit, så ock köksbordet och stolarna. Systeryster har själv målat möblerna enligt stilen chabby chic och har gått fram hårt med slippapper. En pittoresk detalj är de vackra rinningarna av överflödig färg som man kan se lite här och var.
I vardagsrummet finner vi soffor får förra årtiondet, bruna, med en plastbeläggning som kändes så bra då. En ruggig matta sväljer damm, smulor, katthår och annat under det stabila bordet. En nött och sliten fåtölj har klämts in och är den populäraste tevesittplatsen, även den ett svindyrt blocketfynd. Teven har paret hittat hos Systerysters mamma och är en nätt men djup historia som förstärker torpkänslan. Teven är placerad på ytterligare en IKEA-pjäs som inte heller passar in riktigt.
Badrummet är stort och väl tilltaget. Skåpsinredningen är av furu, det stora skåpet av ek, sittplatsen av mörkt trä och övriga skåp och trådbackar av billig laminat. Man kan känna en kraftig lukt av kattoalett och bajs under det lyxiga bubbelbadet, känslan av lantliv har Systeryster verkligen fångat här. Hår på handfatet och på golvet och kalkavlagringar i duschen skapar en bebodd atmosfär som på pricken fångar upp sommarstugekänslan.
Genom badrummet leds vi ut i den vackra anlagda trädgården. Här trängs kirskål med barnens leksaker och slitna utemöbler bjuder in till en stilla stund under den väldiga lönnen. Flugorna dansar glatt runt våra ansikten när vi går runt huset och njuter av naturliga rabatter av vilt växande blomster som inte tuktats särskilt hårt. Kalleball är noga med att hålla gräset ganska kort i mossan, annars är deras livsfilosofi att låta blommorna växa som de vill.
Vi slår oss ner under lönnen medan barnen bråkar kärleksfullt genom att försöka få ner varandra på studsmattan. Systeryster bär ut en bricka med Bob-saft och barnens chokladbollar som smakar ljuvligt, trots att paret är lite oroliga över om barnens förkylda näsor skapat bieffekter i de retrorätta skapelserna.
Jag älskar loppis och secondhand, förklarar Systeryster, men minns en tid i hennes liv då hon inte gjorde det. Jag slängde två kaffekoppar av Stig Lindberg, specialutgåvor, förklarar hon glatt. Och några andra verkliga rariteter som hon fått av hennes mormor. Just nu samlar jag på serviser och berättar om det senaste fyndet hon gjorde. Servisen är en vacker Rörstrand och trängs i skåpen med andra serviser som hon mycket sällan använder och som heller inte går att diska i maskin.
- Ja varför ska man lägga på pengar på semestrar, kläder till barnen eller färg till huset för, när man kan få så här fina serviser att ställa i skåpet, undrar Kalleball, och rycker på axlarna och ler förnöjt. Han lutar sig tillbaka i den kvidande utemöbeln och tar en klunk kaffe och låter ögonen vandra över den charmigt flagnande färgen på huset och de vindpinade vindskivorna. Vi tackar för besöket och lovar att återkomma snart med ett reportage om husets lika förtjusande övervåning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
