tisdag 19 maj 2009

Från storstadsnöjen till minimalistisk bondgård

Okej, jag har officiellt blivit miljö- och mat-tillsatsnörd. Så pass att jag numera har svårt att släppa tanken på att flytta ut ytterligare en bit ut på landet och bli riktigt, riktigt insnöad i det här med nörderi. För som vanligt kan inte jag göra nått normalt och lagom. Ska det vara så ska det.

Därför funderar jag, seriöst, på att skaffa mig en gård utanför, med tillhörande täppor där jag kan odla mina egna grönsaker (hur stort land behövs för att en familj ska vara självförsörjande på ett år?), skaffa mig ett par höns och ett par grisar. Problem:
  • Kycklingarna ska nackas... och plockas. Och det gör inte jag. Kalleball måste. Han vägrar.
  • Grisarna ska ha mat och det kräver tio gånger så mycket odlingsåker som om jag hade odlat vegetariska grödor till oss, direkt, utan att passera gris. Mycket jobb.
  • Grisarna ska ju bli kött och hur blir dom det? Någon måste ju få dem in i små frigolitförpackningar med plastfolie över, försedd med bästföre-datum. Vem? Inte jag. Inte Kalleball. Var får man förresten tag i en sån där förpackningsmaskin?
  • Har man tid att ro skiten i land om man ska jobba samtidigt?

Är så innerligt trött att jaga hälsosam mat som man har råd med. Och att handla medelst bil. Och jag som förut ville flytta till en större stad och liksom förlusta mig, ha kul- har ni hört så vederstyggeligt. Tänka på mig själv sådär. Och hur har man kul i en stad? Jo, man konsumerar. Denna styggelse! Jag hade såååå ont i magen när jag åkte till Ullared: Bensinbil dit, miljövidriga kläder tillverkade av, ja, ni kan ju lista ut själva hur de blir så billiga... Hua. Det förtog nöjet en smula.

Nej, ut på landet ska man. Bli självförsörjande, göra sin egen deodorant och tvål, gå i ekokläder och känna kärlek för naturen. Åka in till stan, sällan, i sin miljöbil/på sin cykel. Renhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar