Igår, lördagen den 23 maj, kom de efterlängtade kattungarna! Jag och barnen kom hem från stan, vrålhungriga. Jag försökte laga mat, fiaskurken och snutteplutte och deras kusin försökte ha ihjäl varandra med ritpennor. Johan gick och skrek. Inte efter mat, inte efter att gå ut. Kaos. Och innan jag fattade vad som var på G med Johan... Hon måste ha tyckt att jag var helt....Nåväl, vi satte oss för att äta men Johan vrålade. Då först fattade jag... Det var dags! Hon ville att jag skulle följa med upp till övervåningen. Jag drog fram filtar, visade på gömställen vi hjälpt henne med tidigare, inget dög. Upp skulle hon. Upp gick vi. I Snutteputtes säng, under täcket. Jag gick och hämtade handdukar och Johan la sig till rätta och mös lite, kurrade. Jag tänkte att jag kunde gå ner och käka lite... Johan tyckte INTE det.
En halv timme senare, efter ett ordentligt värkarbete, där en hand konstant skulle ligga på hennes mage (och nu var det snutteplutte som hjälpte till och höll en varsam hand på Johan) kom två små söta kissungar. Johan var helt slut. När vi beundrat gullungarna fick hon vara ifred ett par timmar.
När vi kom upp igen på eftermiddagen satt Johan och slickade på ytterligare en kattunge! Häpen är bara förnamnet! Jag hade ingen aning om att det kunde komma ut fler efter så många timmar.
Tre små söta gråvita ulltussar blev det! Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar